Jag har ju dumt nog lovat ett inlägg från våra tre dagars ismete efter gädda, jag hade helst av allt sluppit berätta om det här men vi får helt enkelt bjuda på oss själva. Vi var ett sällskap på tre personer bestående av mig själv, Jonas Blom och Jonas "Sillen" Malmberg. Vi hade sedan en tid planerat detta fiske och såg fram emot det enormt mycket. Om vi bara hade vetat vad som väntat oss hade vi kanske sänkt våra förhoppningar en smula...

Första dagen.
Jag och Jonas Blom hade under hösten bekantat oss med ett mycket fint bakvatten i Klarälven, vi hade kontakt med grov fisk och var i det närmsta lyriska över bakvattnets utformning. Vi hann inte med mycket fiske innan vintern kom och sa därför att vi skulle återvända när isen lagt sig för att försöka ismeta upp en stor klarälvskrokodil eller två.

Sagt och gjort, den första dagen styrde vi kosan mot älven. Snöstormen som just då låg över oss var inte att leka med, men vi hade fortfarande lite studs i stegen när vi knatade ut på isen. Efter en provborrning kunde vi konstatera att isen höll, vilket inte är en självklarhet på strömmande vatten. Vi pulsade ut på isen för att placera ut de första spöna, men efter ytterligare ett hål gav Jonas 200mm borr upp. Den bet inte alls i isen och spekulationer om varför diskuterades ett tag. I tro om att skären helt enkelt var utslitna begav sig Jonas in till Karlstad för att köpa en uppsättning nya skär. En halvtimme gick och nya skär monterades. Nu gick borren som den skulle genom isen, fast detta gällde bara för ett hål... Borren var paj igen och samtidigt upptäckte vi att det var en ganska påtaglig mängd sand i isen, detta slet ner skären på nolltid och lämnade oss stående med en oduglig borr. Något nedslagna bestämde vi oss för att fiska ut dagen trots att vi inte fått ut många spön. Passet avslutades ganska tidigt med en landad gädda som resultat. Vi skulle inte komma att återvända till den här platsen igen, men till våren sker garanterat några återbesök.


Jonas "Sillen" Malmberg stoltserar med årets första "Sandgädda"


Dagar med bistert väder förgylls ganska lätt med en bokstavlig tolkning av korv med bröd i stormkök.


Dag två.
Efter första dagens totala nederlag skissade vi upp en ny framgångs-plan. Ett lite mer känt gäddvatten besöktes. Vi hade fortfarande inte löst problemet med borren, så nödlösningen blev att kånka med en 110mm borr och en såg för att få till tillräckligt stora hål. Vi borrade tre hål bredvid varandra och sågade upp mittenbiten. Denna lösning visade sig inte vara allt för elegant, det tog cirka 15 minuter att få till ett skapligt hål i den tjocka isen. Om man adderar detta med en sovmorgon så framgår det ganska snart att vi inte fick ut våra spön förrän långt fram på dagen. Vi hade knappast tur med vädret heller, snålblåst och snöstorm i kombination med en extremt trögdragen pulka samt  en halvmeter snö ledde inte direkt till att vi kände oss helt nöjda med förutsättningarna.

Trots att vi kämpade mot vädrets makter lyckades vi landa tre fiskar under passet. Det första hugget blev på Sillens spö. En mindre fisk landades snabbt och återutsattes, jag och Jonas kände nu en viss press då vi inte generarat några fiskar ännu. Efter en värmande måltid i gourmet-klass högg det på ett av mina spön. Jag sprang som en idiot till hålet och sopade i ett ohyggligt saftigt mothugg. Ungefär samtidigt som jag kände fisken i linänden knakade det till i spöt, som gick av på mitten. Jag fick lite panik eftersom jag inte visste om fisken var stor eller inte, en handdrill senare kunde vi konstatera att fisken inte var särskilt stor. Spöt var en rejäl nödlösning och var egentligen ett kapat pilkspö som användes under mina allra första fisketurer till Norge.


Man slutar aldrig förvånas över allt som kan gå fel under fiske.



Spöknäckargäddan i egen hög person.

Direkt efter att ovanstående fisk fångats signalerade en vippa hugg. Blom var först på plats och efter en inte fullt lika dramatisk drill som tidigare, kunde en gädda av liknande storlek lyftas upp på isen.


Lite värme i vinterkylan, det var bra sprattel i fiskarna den här dagen.

Resten av dagen kan sammanfattas som ordentligt trög. Vi plockade ihop prylarna relativt tidigt då jag måste bege mig till jobbet för ett kvällspass av helt annan karaktär. De andra två gossarna köpte nya skär till storborren och intog soffläge för att smida planer för morgondagen.

För att strö lite salt i såren beslöt sig någon för att stjäla vår sprillans nya mörtstuga av paraplymodell. Tack och bock för det.

Dag tre.
Snöandet hade nu nått löjliga proportioner, det smattrade i våra ryggar när vi kånkade ut pulkan i den nu ännu tjockare snömattan. Vi la allt vårt sista hopp på samma vatten som fiskades under gårdagen och drog slutsatsen att det inte kan gå sämre än tidigare. Men det kunde det. Trots att vi nu fick ut våra spön i god tid, tack vare den sylvassa borren. Vi fiskade av ett område, flyttade oss systematiskt och upprepade processen. Vi hade två grannar på isen den här dagen, de fiskade några hundra meter bort från oss och lyckades långt mycket bättre än vad vi gjorde. Jag hade min spionkikare med mig och bevittnade när de lyfte upp en rejäl värmlänning på isen, en klassisk "Väg och mätfisk". De sprang titt som tätt till sina spön och plockade under dagen en handfull fiskar.


Bilden visar en funktionell riggning. Det är viktigt att hålla koll på utrustningen så att linorna inte fryser fast i spöringar eller på rullen, speciellt när det snöar.

I vår lilla fiskegrupp började nu tålamodet tryta rejält, inte ett pill under hela dagen. Endast nudelsoppan med korv ingav en kort stund av njutning. Vi flyttade oss ett antal gånger, höll betesfiskarna fräscha, fiskade av olika djup och kontrollerade utrustningen flitigt. Trots detta verkade dagen bli en sån där dag som man helst vill glömma. Mörkret kröp sig närmare och vi började motvilligt inse att vi blivit lurade, vi kommer bomma det här passet! Vi hade intalat oss om att den här dagen skulle bli den effektivaste av tre, dagen då vi skulle få lön för mödan, men fångstmässigt såg det tyvärr ut att bli knapert.


Stormköket brukades flitigt, här ser vi en klassisk vinterrätt med både grillkorv och falukorv. Bon appetite!

Efter att vi kämpat med att bärga iland pulkan, som mycket väl skulle kunna modifieras för att användas som pansarvagn, var det dags för hemfärd. Det hade fallit lite för mycket snö för att det skulle gå smärtfritt, bilen fastnade och resultatet av detta blev ett knuffande utan dess like. Ytterligare en timme gick och nu var vi äntligen påväg bort från denna hemska plats!

Pizza förtärdes på hemvägen, ett måste efter en dag av den här kalibern. När vi kommit hem tacklade vi lite skamset av utrustningen och Jonas och Sillen begav sig mot huvudstaden där de båda bor.

Vi har bestämt oss för att vänta ett litet slag innan vi beger oss ut igen, vi måste först få slicka såren och glömma svedan. Men det kommer mer, kanske lika besvärligt fiske. Det lovar jag!

/ Gustaf Bodén med medfiskare.