Den svårbotliga lakfebern
Tider som dessa, när dagarna till största del består utav en evig mörker och en ihärdig kyla, vill jag påstå att det väcker lakfiskaren inom en. Jag syftar helt enkelt på den där sportfiskaren som årligen väntar till vintermörkrets självaste charm – laken. Ja, när mörkret och kylan är tillbaka, då kliar det banne mig i fingrarna, ända från den första ishinnan till den sista pipisen.
Hittills har jag bara hunnit med ett lakpass på isen denna säsong. Men på fiskeagendan står en mängd fler pass än så! Tanken är att det ska bli hårdsatsning på lake i vinter. Jag vill över drömgränsen på 6 kg (PB: 5150 g). Den där skönfläckige guldklumpen, fet som en fotboll, ja, precis den vill jag ha i min famn. Slemmig och bångstyrd. Vilken dröm!
I skrivande stund håller jag på samla på bete i otaliga mägnder – allt ifrån siklöja till röding. Då det ska användas både till mäsk och bete, behöver man samla på sig en del.
En drös olika platser i Norrbotten ska ”lakexperimenteras” på. Både nya, outforskade (för min del), och gamla sådana. Från kust till fjäll, kan man i runda svängar, säga. Så det blir spännande! Jag hoppas på en trevlig utdelning i vinter.
I brist på mer ”färsk information” delar jag med mig av en tillbakablick från 2012, och drömmer vidare om storlakar tills vi hörs igen!
Skitfiske!
Marcus Olofsson
Vice-förbundsordförande
Ordförande Polcirkelns sportfiskeklubb, Kiruna