Nu när vintern verkar ha kommit till oss på allvar så är det många som jublar. Sedan har vi den andra sorten, den sorten som går i ide under vintern och skakar bara av tanken på att öppet vatten är ett minne blott. Själv är jag nog ett mellanting, jag älskar öppet vatten mer än allt annat och under den tiden på året så ryser jag när isiga dagar på frusna sjöar dyker upp i minnet.


Sedan kommer den, vintern. Spinn och metutrustningen ställs ned i källaren med tunga suckar. Efter ett tags gnällande och ojande över kyla, is och vinter så dyker den upp... Tanken på pimpelfiske, eller ismete för den delen. Alla minnen om fisklösa pass, snålblåst, kall korv, kilometerlånga vandringar i drivsnö och stelfrusna tår samt fingrar verkar vara bortblåsta! Pimpelutrustningen letas fram, ett oförståeligt trassel som kanske kan ge en hint om hur skönt jag tyckte att det var att ställa undan de förbaskade vintergrejorna förra året...


Men på något sätt så ser jag fram emot det, rapporter om stora abborrar från isen gör att fiskesuget är lika stort som på våren. Det är kanske inte så illa ändå? Att sitta där på isen och suga på en varm oboy, kisa upp mot solen och styra den maggotagnade balansaren djupt därnere, i väntan på att en tjock borre ska visa sitt intresse.


Vintersäsongen är ett faktum och jag ser trots allt fram emot den...


/Gustaf Bodén