Jag sitter just nu på ett tåg från Karlstad till Stockholm. Min destination är Unga sportfiskares huvudkvarter i Alvik, det är där vi oftast genomför våra möten. Jag klev upp klockan sex imorse och min flickvän var föga imponerad när jag frågade henne om hon hinner släppa av mig på tågstationen innan jobbet, men eftersom hon är snäll gick hon till slut med på min förfrågan.

Enligt mitt schema skulle jag egentligen befinna mig på Karlstads universitet idag, men när det gäller förbundet så får studierna istället ske på tåget. Det är lite så det är att engagera sig ideellt i ett förbund, man får prioritera och vrida och vända lite på sina planer, men det är absolut värt det.

Häromdagen pratade jag med Pelle Andersson, ordförande, i telefon. Han var någonstans mellan Sverige och Åland, han huttrade ljudligt på grund av att han stod ute på däck på en färja. Pelle har genom sin utbildning cirka en månads praktik på färjan, men han tar sig ändå tid att höra av sig, när teckningen tillåter. Detta för att checka av olika saker gällande förbundet med oss andra ledamöter. Erik Hellquist från Mörrum flyttade nyligen till Luleå (!) för att arbeta som projektledare och starta upp ungdomsfiskeföreningar i den lite kyligare delen av det här landet.

Alla eldsjälar i styrelsen får titt som tätt rubba på sina planer, men det är uppoffringar som vi är beredda att göra för vårt kära förbund. Och varför är det på detta viset? Jag kan bara svara för mig själv när det gäller den frågan, men jag tror att det till stor del även gäller resten av styrelsen.

När jag var liten satt jag ofta själv i min lilla, lilla båt och metade abborre, mört och löja. Det fanns ett visst intresse för fiske bland mina kamrater, men ingen tog det på lika stort allvar som jag gjorde, ingen klev upp innan gryningen för att meta småfisk fram tills det att morsan gapade om att det var middag. Även om jag inte insåg det då så inser jag nu vilken enorm möjlighet det hade varit för mig att träffa lika fiskefrälsta ungar som jag själv var och är. Att bli handledd av äldre ungdomar, ha tillgång till fiskeutrustning och kanske till och med en lokal att pyssla i. Det hade gjort stor skillnad för mitt fiske och min fritid.

Det jag försöker komma fram till är att vi som jobbar i styrelsen verkligen vill se barn och unga, landet runt, utveckla en hållbar hobby, finna nya vänner, delta i roliga aktiviteter, lära sig nya fiskemetoder, ta del av naturen och lära sig hur man beter sig i närheten av vatten och fisk. Det är därför vi gör det här helt enkelt och det är helt klart en givande uppgift vi har!

Gustaf Bodén.