Ljuva höst.

För många av oss gäddfiskare är den bästa tiden nu. Det finns goda chanser att fånga stor fisk när vattnet kylts ned och gäddorna radat upp sig på matplatserna. Det är verkligen skönt att fiska såhär års, särskilt när krispig höstluft varvas med varma solstrålar. Det skadar inte heller att fisken ofta är på hugget. Jag och min vapendragare Sillen har under ett par pass försökt knäcka höstkoden i vårt hemmavatten Klarälven. Vi har haft klart godkänt fiske trots att ingen riktig ”älg” har landats, än. Vi har spinnfiskat med relativt stora gummibeten i bakvatten och längs strömkanter, detta brukar vara rätt medicin för älvgäddorna.

 

En riktigt kylig höstmorgon på älven kan generera rysningar som med lätthet tränger ända in till ryggmärgen...


Under våra senaste pass har vi landat ett antal fiskar mellan 90 och 113cm, det är dock inte alltid självklart att man överhuvudtaget får något i älven, det är stundvis ett mycket lynnigt vatten. Vi har också, enligt klassiskt klarälvsfiske, haft med oss ett gäng finare följare till båten. Följarna brukar dock vara svåra att lura och hugger de precis vid båten så är det lätt att göra bort sig på grund av att man blir lätt chockad när ett stort gäddgap visar sig ett par decimeter från fötterna.

 

Ett par beten som vi använder under älvfisket.


En pigg höstgädda värmer gott i själen.


Vi hade under en period av fem minuter två bra fiskar som högg precis vid båten. Den första klippte mitt gummibete precis under spötoppen, jag stod som förstenad och fick givetvis inte till ett vettigt mothugg så fisken simmade nöjt vidare. Strax efter mitt nederlag var det Sillens tur att göra bort sig. Även han hade hängt på ett rejält gummibete och ett par meter ifrån båten kliver en extremt pigg fisk på. Han pressade den på ett sätt som hade fått Magnus Samuelsson att darra, men fisken gjorde ändå precis som hon ville. Processen gjordes kort när gäddan stack rakt mot ankartampen, där något gick fel. Linan gick av och ett gummibete fattigare stod Sillen där och förundrades över hur tomt det känns när man precis bränt en bra fisk.

 

En smal 112cm fisk som klippte en stor gummiklump i ytan samt en mindre fisk som kaxigt kastat sig över ett stort bete.


En mindre fisk som stoltserar med sin guldskimrande teckning. Vackert!


Under det sista passet vi lade lossnade fisket en aning. Vi fiskade en smula annorlunda och bitarna började falla på plats. Det verkade stå fisk överallt och en gemensam nämnare var att de fullkomligt inhalerade våra beten på klassiskt höstvis. Den bästa fisken hittils sög i sig en magnum bulldawg längs en strömkant. Jag hade först ett slackhugg som jag missade, men i samma kast fick jag en andra chans. Fisken smaskade åter i sig gummimassan och efter en smidig drill låg hon i vågsäcken. På samma kant brände jag i skymningen en fisk av liknande format, ni vet "sista kastet"...

 

8280g och 113cm. Inget monster men en god bit på vägen.


En trevlig syn för oss gäddfiskare.


Det finns många olika teorier om varför gummibeten fungerar så pass bra som de gör i Klarälven. En teori är att de slingriga betena helt enkelt imiterar lake, som borde vara en viktig del av födan för de gröna invånarna i älven. En annan teori är att gäddorna har svårt att genomskåda gummibeten jämfört med exempelvis jerkbaits och traditionella wobblers. Hur som helst så är det bara att konstatera att fiske med gummi är en mycket effektiv metod om man vill ha en chans att fånga en fin Klarälvsgädda.

 

En något spöad Bulldawg ligger och myser med vetskapen om att den har gjort sin husse nöjd.


Jag vill också passa på att påminna er höstfiskare att ta med spritköket ut, varm mat och dryck kan vara det som gör skillnad mellan succé och fiasko gällande fiske i lägre temperaturer!

 

Mat som smakar helt okej hemma i köket smakar garanterat som en lyxmåltid i båten.


Jag återkommer förhoppningsvis med en uppslutning när hösten lidit mot sitt slut, då vill jag gärna visa er ett gäng fina fiskar! Men man vet aldrig, Klarälven kan med lätthet avväpna även den bästa gäddfiskaren.

 

Med vänliga fiskehälsningar, Gustaf Bodén.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0